En dag i taget

En vecka sedan vi kom hem ifrån London. Och mina utslag är tillbaka. Nu vet jag ioförsig vad som utlöste det hela. Men nu är jag verkligen trött på det här. Medecinen och ovissheten att inte veta från ena dagen till den andra hur dagen kommer att bli. Man tar verkligen en dag i taget. Mina utslag ger mig ångest. Allt blir en ond cirkel. Som jag sagt tidigare så är jag så glad för de fina personer som verkligen bryr sig. Era styrke ord, det värmer verkligen.
Nu är det inte långt kvar till flytten. Min sambo flyttar och nu är det jag och Bella mot världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0