Sandra

Satt och kikade lite i min gamla dator igår, hittade en massa bilder sen ett år tillbaka och längre med. Ibland är de kul att blicka tillbaka och se vad livet hade att erbjuda då.Och vad som är skillnad nu och då. Något av de mest hemska var när jag helt plötsligt fick mina nässelutslag.

Jag såg ut som ett monster..

Såhär såg jag ut på hela kroppen i nästan en vecka. Och inte nog med de så försvann sista märket dagen innan

vi åkte till Mallorca. Snacka om tur!

Maj månad för två år sedan . Stockholm! ♥

Vi har hur mycket foton som helst. Och varenda ett kort ger någon slags flashbacks-känsla.

På både gott och ont!

Stockholm 080808- 08dagen! 3 år sedan!! Var tog åren vägen?

Jag har pratat förut om min åldersnoja. Jag vet , jag är 22 men har massor kvar på listan att  göra innan man ska skaffa familj, barn, hus och bil. Vuxen livet skrämmer mig. Jag vill leva ung livet ut!

När man ser tillbaka såhär så har det hänt massor bara på tre år, men ändå inte. Tur att min och Dianas vardag är ganska händelserik.

Bara i förrgår hände en lustig grej. Det hela började på kvällen när jag kom hem från jobbet.

Det luktade jätte bränt i våran trppuppgång, men ja tänkte inte så mkt på de . Någon som kanske bränt nåt på spisen eller så. Röklukten försvann inte och när klockan var halv 1 på natten fick jag panik och Diana o jag bestämde oss för att kolla vad de var

. Jag smsade med min vän som är brandman och han skrev att vi skulle kolla i grannens brevinkast annanrs ringa 112. Vi kollade upp på vinden, och kollade in i brevinkastet hos grannen. Notera att vi var lättkläadda(!). Haha. Diana sprang ner till Emelie och hämtade henne. Vi gick upp och kollade på hela vinden men ingen lukt där. Vi kollade och grannens bil var inte hemmma. Så vi tog förgivet att hans lägenhet var tom.

Vi stod i minst 10 minuter och ryckte i hans brevinkast för att försöka känna om det var därifrån röklukten kom.  Rätt som de var skrek Diana att hon såg nåot därinne på golvet. Emelie kollade direkt därefter och säger att det är dörrmattan som ligger nedanför. Vi plingade på och knackade men ingen öppnade. Ett sista försök och Emelie skriker Hallllåååå! genom inkastet. DÅ ser hon just de Diana sett. Ett par fötter och en röst som säger - ja hallå! Vad gör ni?

Vi skrek till och Diana o jag sprang in och skrattade av chock. Emelie frågade om han lagade mat eller glömt någon platta. Och bad såklart om ursäkt att vi tre blondiner stått och vandaliserat hans dörr i ett antal minuter och dessutom står endast i en liten filt runt om sig. Lukten kom inte därifrån heller, han låg och sov eftersom klockan hunnit bli 01.00! Var lukten kom ifrån vet vi inte än.

Jag vågade knapp somna men gjorde det till sist när mina ögon inte orkade kriga mer!

WHAT A NIGHT!

Puss Sandra